tanina

Dricker en proteindrink, hinner inte med någon lunch idag. Sitter och funderar på något jag hörde igår: att vi har en perfekt/underbar familj (kommer inte ihåg exakt uttrycket) men jag blev så paff. Personen som uttryckte sig har sett oss en tid på VÄLDIGT nära håll. Aldrig trodde jag att man skulle tycka något sånt, snarare tänkte jag tvärsom, hahaha! Att vi är ett dårhus som jag brukar skoja om. Vi gapar, skriker, tjatar, är högljudda, slarvar med städning och att plocka undan/ ibland städning för mycket. Ibland sticker vi rätt som det är iväg någonstans, utanför planeringen, då blir ALLT kaos. Ibland får barnen titta på alldeles för mycket (enligt mig) tv, alldeles för mycket godis och gotta kan det bli emellanåt, och vi kan vara alldeles för slappa föräldrar som låter saker som egentligen är oacceptabla gå igenom, vi är nog enligt många alldeles för slappa med regler (måste bättra oss) Det är väl lite av några av våra nackdelar, MEN så tänkte jag: å andra sidan så är vi en familj, vi har stått ut trots ALLA nedgångar, som vi verkligen har stött på under våra tio år. Vi föräldrar bryr oss och älskar verkligen våra barn. Trots att vi OFTA är helt utslitna och stressade så går ungarna i det stora hela först. Vi pluggar, jobbar, extrajobbar, pusslar hit och dit för att få allt att gå ihop. Fritid, vad är det? När ungarna har blivit större kanske. När vi har tjafsat så pratar vi om det, vi pratar MYCKET känslor (kan man undvika det när man bor med mig?;) Känner vi att de för en stund blivit borgglömda eller åsidosatta så tar vi snabbt igen det, vi läser alltid sagor, varje kväll, vi åker skridskor och badar på badhuset med ALLA tre ungar (trots att ingen av oss gillar att skylta med sin ickeperfekta kropp), vi går på bio ibland, de har alltid kalas, vi bygger lego, pysslar och gör en massa annat också som är anpassat för barnen.... när jag tänker efter så blir det inte så mycket gotta heller, iallfall inte i veckorna. Barnen ska ha sin mat, helst på fasta tider. Vi gapar, skriker och gråtar alla i vår familj, och vi säger "jag älskar dig" Vi visar känslor, för det är inget som är fel med det, tvärsom ganska nyttigt. Reglerna försöker vi hålla, men ibland måste man välja sin fajt. Regler inger trygghet, samma med rutiner. Vi månar om barnens framtid. Slutligen när jag tänker efter är vi en rätt ok familj, vi försöker göra rätt för oss. Jag gillar tanken, den ger mig ro när jag tvivlar på vår egen förmåga till ett harmoniskt familjeliv, vi duger nog:)