tanina

Vi är bara människor, varför vara rädd? Ibland? Vi behöver varandra, många är så ensamma, så hemskt och tragiskt ensamma. Alldeles för mycket ensamhet. Ensamhet som kommer göra oss sorgsna, bittra, oroliga och galna. Det är så tragiskt, och jag visste det, jag visste att ensamheten är stor, precis så stor i verkligheten som jag hade föreställt mig. Jag vill hjälpa alla, men det kan jag inte. Jag kan inte alltid ens hjälpa mig själv, och inte alltid mina barn., inte min sambo men på jobbet/praktiken, i mitt framtida arbete ska det bli annat. Då är det ett arbete jag gör på arbetsstid och som jag sedan får en lön för, då ska jag hjälpa människor så gott jag kan, så att de inte är ensamma, så att det finns någon som bryr sig, så att de får upp ögonen för livet, får livslust och ork att vilja kämpa, vilja leva och utforska livet. Människan är en social varelse, det ska vi inte glömma bort, gör vi det så kommer den psykiska ohälsan med rasande fart och äter upp oss, sakta men säkert...