Stolt

Idag blir det till att åka iväg en snabbsväng för en sista liten julklapp, precis när de öppnar och precis före de värsta julstressiga dagarna kommer jag undan det värsta....tycker faktiskt synd om de som ska iväg och trängas, svettas och lida nu de sista dagarna före jul, det är inge kul=/ I år har vi dragit ner ordentligt på julklappsköp, det blir mest till våra barn och lite till de barn vi kommer att umgås med. Det blir så hysteriskt kring jul så vi har försökt hålla nere på så mycket som möjligt, man ska ju överleva efter julen också:)
Ju äldre man blir desto klokare;)
Apropå ålder, jag är 32 år och är så mallig över min gymnasiekompetens som jag pluggar in så det är löjligt, hahaha:) Fast å andra sidan så är det inte bara gymnasiekompetensen. Jag var lika stolt över ett sommarjobb jag hade när jag städade toaletter och lika stolt som verkstadsarbetare eller som undersköterska på ålderdomshem! Jag går verkligen in för det stenhårt! Det är liksom allt eller inget!
Mina betyg denna termin: Etik och Livsfrågor=MVG, Omvårdnad=MVG, Social omsorg=? i veckan får jag svar... Jag håller hårt om det jag tänkte för tio år sedan: En dag ska jag ta igen allt det där med skolan, för inners inne har jag alltid vetat att jag kan tamejfan, bara jag har någorlunda ro runt mig. Jag brukar fundera över min stolthet i det jag gör, alltså jag menar mitt engagemang i det jag påbörjar/åstadkommer vad det kommer ifrån, för mig är det mesta blodigt allvar. Inget flams och trams...missförstå mig inte jag har barnasinnet kvar också och kan vara sååå löjlig men jag menar att viktiga saker tar jag så seriöst, jag menar även att jag tycker om det hos mig själv, hörde ni? Jag tycker om mig själv i många avseenden...det tog måååååånga år innan jag lärde mig tycka om mig själv och det är inget fel med det, tvärtom! Häftigt ändå att inte alltid ha haft det så enkelt, så serverat i livet och att få det ändrat....kanske är de det som gör det, jag är inte rädd för smällar hit eller dit, nedgångar och motgångar, jag vet att efter det, bara man står ut så blir det ljusare, och jag är inte rädd för att ta i med hårdhandskarna för att komma framåt, kanske håller jag på och försonar mig med det som varit?
Näe nu blir jag för djup och kaffet är slut, dags att göra nytta!

Kommentarer
Postat av: angelica

Sant de du skriver är ju kanske på dem äldre dagarna man vet vad man vill bli:) om jag ska plugga till mitt om de går vägen är jag klar vid 35..men de är ju inte ens nån ålder när man får kanske 30 år att jobba med det man kämpat för, och du är en jag vet är riktigt envis och når dina mål stolt är vad du ska vara :)

2011-12-19 @ 13:11:33

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0